Vi tittade igen igår på super vs super

Han frågade mig om jag hade velat sitta

tillsammans med ana-gruppen i badet.

Jag sa 'nä ALDRIG'

och han såg lite nöjd ut innan jag fortsatte;

'jag väger ju lika mkt som alla dom där ihop'

Han suckade.

Fast det var god och lättsam ton

och inte jobbigt betungande.

Well det händer inget på vikten nu,

det går inte neråt, utan uppåt.. inget vidare..

Igår lagade vi mat här hemma, det känns bra

när jag kan styra vad som åker i kastrullerna.

Vi pratade igen om min vikt.

Han säger att jag är en attraktivare kvinna nu än innan

men att jag var attraktiv innan oxå.

Han försöker få mig förstå att jag inte var jättefet.

Han kämpar så min prins, och jag märker när han gör det

och försöker att inte säga emot alltför mycket.

(även om Mia säger "han vill inte att du ska bli snygg för då

tror han att du kommer få någon annan, han vill att du är ful")

Han säger att jag ska vara stolt över min viktnedgång

men att det räcker nu, jag ska inte gå ner mer.

(han menar inte de här senaste kilona som jag tappat på slutet

utan att jag idag väger 15+kg mindre än när vi träffades, typ.)

Åhåå. En del av mig vet ju att det är sant, det kan vara bra nu, nästan.

Men om jag börjar äta igen och sväller upp, ska jag behöva ta

samma resa igen då? Det har jag nog inte orken till då.

Lika bra att gå så länge jag orkar innan jag ger upp.

Nej hej från mig. Nu ska jag krypa ner i sängen och sova

så jag inte får för mig att äta något.

sitter här i mitt vardagsrum och äter knäckebröd

hon har kläder på hela golvet, disk i hela köket

och fulla golvet med smulor.

Hon flyttar omkring grejjer och hon smaskar.

Jag älskar henne men nu rullar tårarna eftersom

jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Han dyker upp strax sa han. frågan är om han har mat med sig eller inte. skakar nu och behöver nog dricka något annars. skulle bli sjuttio komma nåt på vågen i morrn om han inte matar mig. vilket som funkar!

Satte mig med datorn när jag kom hem.

Sen dess har jag läst lite.

För en stund sedan kom ångesten över mig

och jag tog tag i allt jag väntat med idag.

Röja upp i lägenheten och duscha.

Nu är även det gjort och nu vet jag inte

vart jag ska göra av mig själv.

Hade jag vågat hade jag gått på promenad.

Vill itne vara jobbigt och ringa honom heller.

Hetsa, är det enda jag tänker på.

Men det vore så skönt att kunna låta bli.

Knappt 4h utan honom och jag går under.

Jag funderar ibland på vad som skulle hända om det kom ut, mina problem. Om alla plötsligt skulle veta om "där går hon som kräks". Det känns mindre läskigt nu, än i somras. Iom att jag är mindre fet, enligt vågen iaf. Det skulle bli så mkt  som blev jobbigt för så många, samtidigt som det nog på många vis skulle bli lättare för mig, jag skulle kunna dra ner på lögnerna och inte behöva låtsas vara glad och sprallig när jag inte är det.. huu.

Pratade med en fin själ idag och fick numret 69 som målvikt.

Det kändes både vettigt och rimligt, samtidigt som jag älskar numret.

Då är ju grejen att om några veckor måste jag börja äta igen.

Ni som rör er i kretsar där ätstörda finns är inte främmande för citatet;
"If I eat anything - I'll eat everything - So I eat nothing"

Så jag är ju livrädd för det där. Hur ska jag kunna äta normalt.

Kroppen kommer antagligen suga i sig allt den får oxå

eftersom jag svält den. Dilemma dilemma!

I boken jag läser om emmas kamp mot bulimi.

Han hittade förresten den igår.

Men jag skulle helst vilja äta/dricka något medans jag läser.

Jag brukar fika när jag börjar läsa, jag har så svårt att fastna i boken

i början, men sen går det ju bra. Men nu är det ju slut på fika dagar

och jag tror inte att bara kaffe är någon bra ide.

--

Åh mina lyckorus idag, i fjol köpte jag en klänning från usa genom tradera

har för mig att jag köpte så pass stor storlek att jag skulle vara säker på

att kunna ha den på nyår. Men jag kom inte ens i den och kunde börja fundera på

att dra igen dragkedjan. Idag gled jag i klänningen, och mosade jag ihop brösten

lite så kunde jag tillochmed STÄNGA den! :O
Den satt inte ens tight någon annan stans än tuttarna <3

Att kunna köpa kläder i vettiga storlekar skulle oxå kännas som en bra grejj

för ångesten när den inte finns i större, och när 44 sitter för tight..

Den ångesten är inte snäll alltså!