Nu efter 1,5h konstant ätande bakande och kräkningar tar jag mina 73,8kg och kryper ner i sängen. Där han lämnade mig för 90min sen. Nyduschad och helt utmattad med skräckscenarion om hur hetsen ger mig fettot tillbaka. Jag tänkte när jag städade undan de sista att även om jag väger 78 i morgon så var det värt det. I HELVETE Hellers !! Minska i vikt var det ju, fan att jag tappade helt kontrollen! En portion chokladmousse-en billys pizza med bea-en bakelse pa smördeg och en halv persika med en kopp kaffe. spydde efter pizzan och igen efter bakelsen. nu när jag skrivit känns det pinsamt lite o kalla för hets. men känslorna är precis desamma som när man läser om enorma hets sessioner..suck.

Såg just en bild hos en anna bloggare

med en bild på en prinsesstårterulle.

Skulle inte kännas helt fel att ha en sådan att proppa i sig nu.

Nu när jag vet att jag kan spy efter allt så vore det inte jättedumt.

Å andra sidan vet jag att bulimi ensamt inte gör så att man blir smal.

Man måste ha en annan vän med. Hon heter Ana.

Nej jag får fortsätta att ha tomma skåp.

Ni såg ju hur det gick när jag visste att jag hade bea hemma..

Som jag anade blev det pizza igår.

Herregud vad min mage värkte.

Idag åt jag lite pasta med nån sås med en väninna.

Nu på em vägde jag mig 74,35. Helt ok.

Gårdagen blev det lite partaj. Han drack o jag körde! =)

Fick kommentarer om att mina ben blivit så smala.

Det fick min prins att hajja till.

När vi kom hem till mig bad han mig att säga ärligt hur det låg till

om jag gått ner mkt i vikt de senaste månaderna. Jag ville inte säga.

Jag sa att jag blev arg på folk som låtsas att det syns.

Han sa att han såg hur jag tynade bort.

Jag blir bara glad och lycklig, jag krymper.

Folk ser att jag blir mindre fet <3

Själv kunde jag under hela kvällen inte sluta tänka på

den tio åriga flickan som sa till mig att jag inte orkade lyfta

henne för att hon var för tjock. Hon är smal som en sticka.

TIO ÅR!

Jag vet själv vad jag tänkte när jag var tio.

Vill inte att hon ska gå samma väg.

Jag vet inte om jag ska ta henne under mina vingar

eller om jag är fel person att göra det.

Om jag bara skulle föra över mer problem.

Men vem annars? Det är ju ingen som reagerar på så små signaler.

Jag har hört henne förut oxå. Det är så jobbigt. FAN.

Att sitta och veta att man ska trycka i sig mat om någon timme är jobbigt.

Vill gå och kräkas igen. Vet att jag är nästintill tom.

Vet att det blir kramper och yrsel om jag kräks mer nu.

Ska nog läsa lite i min nya bok.

Simmar Emma - min kamp mot bulimi.

Jag åt den där laxen och spydde upp den direkt.

Det var gott, och lätt att få upp.

Spec när den är ugnsvärmd o inte stekt.

Satte mig i soffan igen o han ringer och första frågan jag får är:
"Jaha. vad äter vi ikväll då? Är du sugen på pizza?"

Väger mig alltid före att jag äter och efter jag spytt.

Vill alltid att vågen ska visa lika el minus det som var innan jag åt.

Även om jag vet att det inte betyder att jag fått upp exakt allt

eftersom jag spyr upp typ magsaft o så, blir det ungefär lagom.

Har jag någonstans bestämt mig för.

Sitter just nu och börjar bli sugen på något.

Antar att det är sån där vanlig hunger, fast jag inte känner igen den.

Tankarna går som så att jag kan dricka kaffe och äta pepparkakor

och sedan spy. Precis som igår.

Men jag har redan så ont i magen, så jag vill helst inte spy.

Och att äta och behålla är otänkbart.

Eftersom det är helg och han inte har något spec för sig

så finns risken att han tänker ge mig mat.

Om jag bara dricker så kommer jag spy.

huu.

det jag egentligen är sugen på, det är lax och barnaise sås.

kanske vore värt det. det är ju ändå helg och det ska ju ändå upp.

jag värmer upp ugnen så får vi se hur jag gör.

tack bloggen för ideen.

Har sänkt mitt bmi med 2, är nu på 25, men i överkant.

26 å uppåt är övervikt. Har alltid haft över 27 å 28

Det är när jag försökt tänka att jag inte är SÅ fet

som bmi har sabbat för mig.

För med ett bmi som säger överviktig är det svårt

att inbilla sig själv något annat.

Tänk när jag inte behöver söga att jag ligger i överkant av vad som är normalvikt?

När jag för 23 dagar sedan bestämde mig att prova det här på riktigt

så trodde jag att det bara skulle vara motigt.

Trodde inte det skulle vara såhär lätt att hitta motivation och bekräftelse på att

det funkar.

Räknade ut vad jag gårr net på den här tiden, och med sjukt mkt optimism så

skulle jag kunna var på 70,0 till julafton, nästan. Eftersom jag blivit duktigare nu än

de första dagarna jag provade.

Fast med julbord och julmat så är det väl knappast tänkbart.

Kanske kan satsa på nyår iaf? Äh. trigger trigger!!

Beror på hur mkt jag får vara ifred.

Han hade missat ett samtal igårkväll från sin alkolistvän.

Han som jag är så innerligt förbannad på.

Han som jag gång efter annat bett dra åt helvete.

Han som min prins vill ha kvar som vän.

Fast deras vänskap ibland äter på honom inifrån.

Han lyssnade av röstbrevlådan och jag låg bredvid och hörde det mesta.

Det var fem minuter dravel, nedlåtande och elaka kommentarer.

Antydningar om att min prins skulle vara den som inte betett sig

och att han borde ta sig i kragen. (WTF??)

Det var snack om ytterligare en bekant som har sina problem

och alkolisten satte sig såklart på sina höga hästar och sa

"det kanske är jag som ska berätta för honom vilka problem han har" (igen WTF??)

Jag blir så jävla trött. Jag har mina problem.

Jag är medveten om dem, och jag skulle nog bete mig

ungefär lika illa som den här alkolisten om jag inte hade mer hjärna än honom.

Det kanske är därför det är så känsligt, för jag blir helt jäkla tokig!

Det kokar i mig bara av att höra hans röst och "lilla vännen" attityd.

Före hans alkolist karriär startade var han en grymt bra person.

Han var intelligent och lyckad, han var en förjävla bra karl!
Han tror fortfarande att han är samma person, och lever på det.

Hans vänner från förr minns hur han var och det är bara därför de

orkar ställa upp. Jag har inte lika många goda minnen och pallar inte ställa upp.

Jag låtsades att jag inte hört, och frågade vad han sagt.

Min prins slätade över allt och sa att de skulle ses i morgon (idag).

Jag hörde att han var lite tyngd av allt han sagt.

Jag sa till min prins att han är världens finaste och att han måste komma ihåg det.

Vadfan gör man?
Ingenting.

Han sticker snart härifrån och blir någon annans problem.

Han har inte tid kvar i den här byn för att han ska kunna inse.

Han skulle bara bli arg och ovän och min prins tycker inte att det är värt det.

Han vill att alkolisten ska minnas honom som en bra vän.

Jag bävar inför nyår.

Han har alltid brukat fira nyår i lag med min prins.

Jag har satt som mål att inte behöva prata med honom innan han sticker.

För jag har bett honom så många gånger att dra åt helvete

och ifrågasatt hans sätt att vara att jag inte pallar att hålla käften.

Dessutom tror jag inte på det han säger, han säger att han har en brud

att flytta till. Men det är någonting som inte stämmer.

Lögner. Fyfan. Jag orkar inte.

Sitter heldre ensam på nyårsafton än är med honom.