Idag när jag är klar i huvudet och hela världen inte snurrar så passar jag på att ta mig en ordentlig funderare. om vart jag är på väg, ni har hört funderingarna förut. Jag går ner, sakta just nu, men ändå ner. Jag är rädd för att om jag slutar gå ner så börjar jag gå upp. Och då är jag snart tillbaka där jag började.

Jag har slutat skriva in allt jag äter i shapeup-appen, jag har nog programmerat om mitt huvud. Förut behövde jag göra det för att märka vad kalorier allting blir. Nu stoppar jag inte in någonting utan att tänka efter en extra gång.

Jag har köpt finncrisp och minikeso. Jag har lättyoughurt och jag dricker te och äter frukt. Blir jag sugen på något är inte första tanken att jag ska äta allt jag har, utan det är att jag kokar te och gör i ordning två mackor. Och nu när jag köpt finncrisp känns det helt ok att äta en sån med keso på. Mkt bättre än knäckebröd med smör och ost! Jag behöver inte ens få ångest..

Jag skulle vilja veta hur jag såg ut om jag gick ner till 60kg. Så jag kunde bestämma mig om jag verkligen vill ner dit. Jag vill veta i förväg.. men bara att bli raggad på och bjuden på shotar i onsdags, gör att jag är nöjd med vad jag åstakommit, och jag vet att det funkar.

Faktiskt. Så har jag en rätt bra dag.

Pratade massor med honom igår. Det var skönt.

och det var skönt att sova bredvid honom igen.

Känner mig lugn och stabil. Lillasyster ska komma hit idag och så ska vi plugga lite. Hon behöver lite hjälp för att hänga med och jag har inte vetat om jag ska blanda mig i, eftersom jag vet hur kass jag är en del dagar och att jag inte skulle kunna hjälpa henne de dagarna. Men jag hoppas jag inte gör mer än skada än nytta om jag iaf försöker.

Åt frukost igår, en muffins med förmiddagskaffet och sedan massor med lasagne till middag. Sedan festade jag till kl tre och då på kvällen när vi kom hem visade vågen +0,15kg jämfört med igårmorse? Jag fattar ingenting. Jag är ju inte den som dansar och förbränner fett lixom och jag tog det inte lungt med spriten heller? Dessutom kom jag på så käkade vi burgare och pommes innan vi drog hem!!! Nä jag fattar inte.

Kul grej, hade två ragg. Jag har aldrig blivit raggad på. Jag har aldrig blivit kallad söta fina saker av okända män (under40). Ingen har någonsin velat sitta bredvid mig som förstahandsval, ingen har någonsin kommit fram till mig när jag stått och rökt, ingen har någonsin.. allt!

confidence boost. confidence boost.

jag behövde det. såklart oskyldigt och väluppfostrat.

det var dessutom tidigt på kvällen så kände mig inte ens som kvart i tre ragg.

HÄRLIGT. HÄRLIGT. oh vad det värmer en frysen tjej.

Appropå frysen tjej. Mina händer var alldeles blåa när vi gick hem.

Hade jag varit nykter har de säkert gjort jätteont.

Men såg läbbigt ut. Fast jag gillar att ha blivit av med fett och frysa <3

Ja nu tror jag nästan att det inte var egentlig vikt efter jul. Att jag typ samlat på mig vätska eller nåt. För har tappat dem fort som tusan, det känns gött. -1,05 sedan igår morse. Åt frukost lunch och middag igår. Spydde iof en par gånger men det brukar ju göra att jag väger mer. Ah well, det känns bra iaf.

Hade världens ångest igår när han ville äta middag ihop med mig. Jag kunde inte ens skära grönsakerna. Jag satt som ett fån och stirrade på honom, rädd. Kunde inte för allt i världen 'rycka upp mig' och kände mig så jävla kass. Han visste att jag fått i mig 380kcal under dagen, och att jag behövde få i mig mat. Han sa 'du vet ju att jag har rätt, att du ska äta nu' men allt han fick var en död blick. Jag skämdes så mkt sen. Jag gjorde verkligen ingenting, han kom hit och hade mat med sig, gjorde i ordning den och serverade den. Efteråt kändes allt bättre, jag skämdes och var tacksam. Jag kröp in i hans famn för att få förlåtelse, tackade för maten och berättade hur mkt jag skämdes.

--

Min granne verkar städa ur lägenheten. Gillar det inte alls. Röda korset hade en bil här o hämta en soffa, vaktmästarn har hjälp till att bära grejjer till en släpvagn och nu verkar nån sopa väggarna där inne? Jag tycker inte om det. Att inte veta vad som ska hända, jag trivs bra med mina gamla pensionärer till grannar. Tur det inte är på badrumssidan iaf. Skulle inte vilja ha nån yngling vägg i vägg när jag spyr, nu har jag en snubbe som jobbar om dagarna och ofta är ute på.. Bättre än en slacker lixom.

och jag tänker inte skylla på att jag spytt nyss.

Jag tror det beror på pinsamma piller jag tog igår morse.

Inget laxerande el så. Men tusan vad ont jag har. hu

När hetssuget kommer, så har jag lärt mig att det inte är någon ide att kämpa emot. Det är bara att kasta sig över skåpet för att få i sig alla onyttigheter som finns. Fort o få det överstökat.

Likadant när jag är ensam och börjar känna syran i halsen. Jag bara vet att jag ska spy, lika bra att få det gjort.

Vad var det linda lampenius sa? djävulen på axeln.

han som vinner varje gång.

Jag tänker på det ibland. Tänker att ingen skulle bry sig. Och det är nog mer sant än vad jag vill erkänna. Min prins skulle nog bli ganska trasig, han skulle ta på sig skulden och känna sig hemsk. Min fina syster som är min bästa vän skulle gå sönder ett tag. Men sen finns det ingen som skulle påverkas. Visst, en del skulle kanske ta en halvtimme när de fått reda på och tänka på mig, feta jag. De skulle fundera på varför de inte märkt något, och kanske om de kunnat göra något. Sedan rycka på axlarna och gå vidare i livet. Jag skulle kunna försvinna så obemärkt. Men jag vill ju inte det. Jag vill leva, jag vill leva och bli vanlig och normal. Prova livet.. men det är ju skönt att veta att jag inte skulle såra alltför många. Jag har ett brev liggandes som det står 'om jag dör' på. Däri står till min familj att min prins kämpat med mig och att de ska ta hand om honom. Han har räddat mig så många gånger från mig själv. Jag säger att min syster är världens bästa. Och sånt.

När jag pratade med min prins igår innan läggdags så sa han 'ja det är fler än jag som är orolig för dig. det är bra. men det är ju ingen fara egentligen än så länge'. Jag vet inte ens om jag klarar av att reda ut alla känslor jag fick, varken då eller när han säger att det vore okej om jag tappade fem kilo till.

Jag tänker såklart ännu mer att det är jävla korkat av mig att försöka skylla på någon ätstörning bara

för att få hetsa ibland. Jag väger ju för tusan nästan 70kg, då är man inte ätstörd.

Jag tänker jag ska minsann visa dom att jag kan bli smal. Jag ska bli anorexiasmal,

jag ska bli mager. Jag ska få höra att jag inte FÅR gå ner mer.

Jag tänker på de som gått igenom gastric bypass och svält till döds efter det. Nu svälter ju inte jag mig till döds, men man behöver inte vara helt urmagrad för att dö av en ätstörning. Jag tänker på alla skrämselbilder av vad det gör mot ens kropp att kräkas.

Och jag tänker att det är bra att han inte vet riktigt hur farligt det är.

Jag somnade helt utmattad igår efter att hjärnan gått på högvarv i dessa banor. Jag funderar på om han verkligen inte kan förstå hur det påverkar mig när han säger sånt. Jag funderar på hur jag ska kunna be honom sluta säga det, utan att vara för tragisk. Jag är fortfarande helt slutkörd i hjärnan och har suttit i soffan i 40min och borde ha fixat frukost, men tar mig inte för. Funderar på att inte äta någonting idag, men det är väl dumt när det bli festande i morgon. Suck. Jag är iaf bra mycket smalare än sist jag gick ut på krogen, hoppas det gör mig lite starkare.