Att börja dagen med panikångest är ingen hördare. sitter med maxpuls och har stresshjärtat uppe i halsen och längtar hem.... :(

funderar på hur jag skulle tänka om hon som skriver de här inläggen om det inte var så att jag var hon. iom lögnen om viktnedgången för chefen känner jag mig extra rutten. tänker att jag kanske är lite sjuk i huvudet på riktigt. att den där mia kanske påverkar mig endå. att hon inte bara är nåt jag använder för att ursäkta mitt beteende för mig själv. det är jobbigt att verkligen inse och tänka på det. ätstörd. fast samtidigt, jag ser inte ätstörd ut. så jag är väl bara fånig förlåt

Skämtade jag bort det när jag idag fick intyga för chefen att jag mår bra (Vafan gjorde jag det för??!!!?) Hon sa att det tillochmed syntes i ansiktet och överallt. kärlek till sånt.

På min älskade mormor.

Hon är besatt av light produkter och av att man ska röra på sig.

I morse hos hästarna började jag gråta, för dom var stressade och trampade runt på stället. Jag blev uppstressad och tyckte det var så onödigt av dem att stressa upp mig. Sedan får jag dåligt samvete och känner mig hemsk som inte klarar av hästarna och allt krashar. Anyhow, på nåt vis gick tankebanorna runt tills jag stod där och tänkte "ja vad fan skulle du säga mormor om du visste att din jävla fettfobi satt sig på mig och att du har ett ätstört barnbarn" jag har ingen aning om hur jag tog mig dit. Men jag vet att jag inte ska skylla ifrån mig. Ingen annan än jag har gjort det här mot mig själv, folk kanske hade kunnat hjälpa mig, men det är inget som är deras skyldighet.

Jag tänker på min pappa som alltid sagt att jag varit fet. och frågat mig 'ska du verkligen se ut sådär?' om jag gjort mig fin. Jag tänker på min mamma som alltid sagt att jag passar i en tröja om den är plufsig och inte har någon form, dvs sitter så löst att inget fett syns samtidigt som hon sagt att jag är så fin precis som jag är. Jag tänker på lärarna i högstadiet som inte reagerade när jag gjorde arbete efter arbete om ätstörningar. Jag skrev såklart att det var sjukt och knasigt att man kunde tänka så. Men jag sög i mig alla tips från anorektikerna, men var för dålig men jag försökte bli som dem. Det gick en termin och sen blev jag vegeterian, det hörde oxå ihop med det.

MEN jag skyller inte ifrån mig. Det var ingen som menade mig något illa och jag har själv skadat mig själv i så många år på alla tänkbara vis. Men det finns ändå där i bakhuvudet, hur annorlunda hade allt varit om inte pappa kallat mig för fet? Förmodligen en hel del. Men det bästa jag kan göra av det nu är att få min lillasyster att veta att hon är älskad för den hon är, och att hon är fin! Samt be honom fara åt fanders när han säger nedlåtande saker åt henne, han menar inget illa, men jag är ganska säker på att det inte har någon positiv effekt.

Oh my. Jobbigt att tänka på. Poängterar igen, jag skyller inte ifrån mig.

Det är ju inte dom som stoppat händerna i halsen på mig, och det är inte dom som smygit in mat på mitt rum?
Haha.. ååh. jag orkar inte få till något bra avslut på det här. Jag bara.. ville skriva lite mer.

På bloglovin blandas inlägg med matdagböcker på 100kcal om dagen med

smaktest på olika sorters choklad. Det känns så absurt.

På facebook skrev en av mina 'vänner' till en annan 'vän' grattis på födelsedagen snygging,

och jag blev jättedeppad. Det är ingen som kallar mig för snygging, inte ens på min födelsedag.

Idag har jag hetsat. Vägde mig, hetsade, spydde och vägde 0,1kg mindre än innan

så jag hoppas inte vågen attackerar mig i morgonbitti. Även fast inget spelar någon roll

före onsdag egentligen.

Å vet ni? Jag ska iväg å jobba ikväll. Sedan är jag ledig i åtta dagar. FYFAN vad jag älskar

den som lagt vårt schema nu. Jobbat som ett as iof några veckor. Men just nu känns det

som att det är värt det. En kväll tar jag mig väl igenom.

Det är dessutom ingen slötid idag när det är måndag. Jag har uppgifter hela kvällen.

Så hoppas på att det går smärtfritt. Sov till nio idag. Inte alltför länge så borde gå vägen

att somna ordentligt ikväll.

Snacka om att längta till i morgon. Startade min gladlista på spotify nu. Den är inte välanvänd.

Och tänkte röja upp lite efter hetsen o sminka mig pigg. Så kan jag åka uppåt till jobbet

och komma hem utan att påminnas om hur misslyckad jag är.

Jag skriver vad jag ätit idag.

Frukost; En dl lätttyougurt och 15g musli.

Mellis; Två clementiner.

Lunch; Två knäckebröd med smör och ost med en stor kopp te.

Hets: En tallrik mannagrynsgröt med socker på och vatten istället för mjölk (all mjölk gick åt i själva gröten) och två pepparkakor och en bondkaka (jag hade inte mer kakor annars hade det inte stoppat där) och 130g chips (allt som var kvar på påsen sedan nyår) ett glas cocacola och en kopp kaffe..

Well. Ingen monsterhets, men jag vet att jag gärna läser vad och hur mkt andra hetsar..?

Så jag kunde väl oxå dela med mig.

Önska mig en bra kväll nu så hoppas jag att jag får vara glad i morgon.

Jag ska efter onsdag inte äta så som jag gjort nu.

Jag har samma vision som förut.

Ät inget - och spy allt jag äter.

Under tiden, tills jag når en bättre vikt ska jag planera.

För vad jag ska äta efter målvikten är nådd.

Jag anar att för att hitta nån slags ordning, blir det att handla oftare än nu.

Jag får nog stå i affären o läsa på förpackningar.

Finn crisp ska väl va 'bra' mackor? Keso, är det mucho fett måntro?
Ska iaf hitta det fattigaste pålägget jag kan tänka mig och ha det.

Det och te till lunch. Tar gärna emot tips.

Till frukost. Nu har jag ju haft lättyougurt. Har kännts ok.

Men har inte kunnat ha mer än musli med för att det ska kännas okej.

Hittar jag något som är ännu snålare på kcal kanske jag kan ha i frukt oxå.

Typ kesella? Men vet inte vad den naturella lätt kesellan innehåller.

Det här känns så sjukt. Jag har alltid HATAT lättprodukter, aldrig trott på dem

Nu är allt annat otänkbart.

Min prins pratade igår om hur stolt han var över min viktnedgång.

Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Att han är okej med att jag svalt mig själv.

Han säger att jag inte får göra så, men han gillar resultatet av det?
Ja han har väl inget med det å göra, egentligen. Min kropp o sådär.

Jag har inte gått ner något i vikt sedan jul, jo, men det har jag gått upp igen.

Men jag har ändå tappat 2cm runt fetmagen. Det känns gött.

Okej nu har jag bestämt mig igen. Två kalas i helgen och ett till på onsdag.

Efter onsdag så ska jag sätta igång igen och gå ner de sista kilona.

Jag har blivit för bekväm de senaste veckorna. Inte okej.

Men att ha som enda projekt att inte äta, ger bara mer tid över.

Tid jag vanligen skulle vilja äta laga mat eller baka under.

Jag måste hitta något nytt.

Förra gången så röjde jag upp i lägenheten, men jag tror inte

jag kan röja upp så mkt mer. Det är ju redan gjort..

Och bara sova bort dagarna?
Jag sover så dåligt på nätterna bredvid min älskade prins då.

Och jag tycker om att sova ordentligt när jag sover med honom.

Suck. Jag måste hitta på något. Sticka kanske. Då använder jag ju båda händerna.

Men nja. Det betyder att jag måste krypa till korset och be mamma visa mig igen

och jag måste ta mig till en affär med vettiga garner. Ser bara problem. Typiskt mig.

Var på 400 kcal idag. hungrig som ett as. åt fil med musli nästan en vanlig portion. måste spy innan jag kan ligga ner utan att ha mat på väg upp ur halsen. idiot.